Hebefilt perspektiv











{april 14, 2008}   Make Love not War!

Kjell-Åke Bjurkvist växer alltmer fram som en av mina favoritbloggare. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig när man tittar in hos honom. Det är en sällsam blandning av djup och äkta tragik (de övergrepp han har blivit utsatt för som barn och som fortfarande 40 år senare präglar honom är något synnerligen allvarligt och gripande), underfundiga eller obegripliga spetsfundigheter, svårtytt bildspråk (är det t.ex. ännu någon som förstått vad ”Jakten fortsätter” betyder?). Hans blogg liksom hans gästspel i andras bjuder ständigt på nya tankenötter och överraskningar.

Ett av Kjell-Åkes senaste inlägg handlar om 1960-talets sexuella revolution och dess konsekvenser. Inlägget, som är kortfattat och i vanlig ordning en smula gåtfullt, inleds med ett par citat ur en debattartikel av Charlotta Levay publicerad i Expressen nyligen. Det framgår mellan raderna (tror jag) att Kjell-Åke sympatiserar med Levays negativa syn på den sexuella revolutionen. Därefter riktas udden mot bloggen Svensk sexualpolitik idag (SSI) och mot denna blogg. ”Vad säger ni på sexualpolitik.se om konsvekvenser av ert budskap?” är frågan som riktas till Hanna & Helena på SSI. Själv får jag frågan ”Vad menar denna individ?”

Ja du, Kjell-Åke. Denna individ är för ung för att ha njutit av den kaliforniska ”Summer of Love” 1967, för att ha kastat gatstenar mot polisen i Paris 1968 och för att ha spelat någon som helst roll i hur kvinnors ställning i samhället tog radikala steg framåt under denna era samtidigt som en friare syn på sex och en generösare hållning till förföljda sexuella minoriteter präglade samhällsklimatet. I stort sett ser jag, precis som du trodde, 1960- och 70-talets sexuella revolution som positiv och frigörande och har svårt för det här idylliserandet av tiden före den som Charlotte Levay och andra neo-konservativa och religiöst orienterade debattörer gärna hemfaller åt.

Spontant förvånar det mig också att just du med din tragiska barndomsbakgrund drömmer dig tillbaka till denna tid, 1950-talet: den ”perfekta” kärnfamiljens tid. Pappan som varje morgon i rock och hatt tog spårvagnen till arbetet; mamman var hemmafru, vinkade farväl till maken med dammvippan i andra handen för att sen ta hand om barnen och hemmet innan det var dags att välkomna maken hem efter jobbet med en rykande färsk middag. Detta var den välputsade fasaden. Bakom den florerade barnmisshandel, kvinnomisshandel och sexuella övergrepp. Man det var förstås inget man talade om. Repressionen mot sexuella och politiska avvikare liksom mot det fria ordet var hård i Haijby- och Kejneaffärernas Sverige och i senator Joseph McCarthys USA. Birgitta Stenberg har skildrat den kusliga atmosfären under dessa år i romanen Apelsinmannen som det senare blev en TV-serie av.

Charlotta Levay, som bland annat är krönikör i Kristdemokraternas tidskrift och vice ordförande i det kristet-humanistiska idéinstitutet Civitas, menar att den sexuella revolutionen gjorde mer skada än nytta. I dess följd har vi fått sex utan kärlek (hu så hemskt!), kraftig ökning av könssjukdomarna och skenande aborttal. Vad gäller aborttalen så verkar Levay helt enkelt ha fått statistiken om bakfoten. Någon dramatisk ökning har inte skett i västvärlden enligt de siffror som Kristina Lindqvist har plockat fram i sin replik på Levays aritikel. Ökande könssjukdomar är onekligen ett problem och här finns fortfarande ett stort pedagogiskt problem när det gäller att nå ut med information om säker sex. Sen har vi då det som kanske ändå upprör Levay mest av allt. I spåren av den sexuella revolutionen har många människor valt att leva på andra sätt än i monogama heterosexuella parförhållanden.

Charlotta Levay hänvisar med fasa till en undersökning som visar att människor i övre tonåren och kring 20 nuförtiden ofta har haft fler sexpartners än vad de flesta människor hade under ett helt liv för 40 år sen. Hennes slutsats av detta är att arvet från den sexuella revolutionen inneburit att ”vi tycks behandla varandra som utbytbara ting, som saker som man använder för sexuell njutning och sedan byter ut så snabbt som möjligt”. Verkligheten är snarare den att ungdomar idag, mycket tack vare den sexuella revolutionen, idag kan välja friare än tidigare generations ungdomar hur dom vill leva sina liv. Det är ingen som ser ner på den som vill vara ihop med sin pojkvän/flickvän och bara med den. Men andra, som hellre provar på flera partners, experimenterar, ja rent ut sagt knullar runt, kan också göra det idag utan att skam- och skuldbeläggas, åtminstone inte i samma utsträckning som under de tider som Levay drömmer sig tillbaka till.

Konservativa och socialister framställs ofta som motpoler på den politiska skalan. Men något de har gemensamt är att de tror att de vet bättre än individerna hur dessa ska leva sina liv. Det kan gälla ekonomisk politik, det kan gälla familjepolitik och det gäller också sexualpolitik. Som liberal tror man hellre på individens frihet och förmåga att ta ansvar för sitt liv och på mångfald och tolerans. Den sexuella revolutionen stod för detta: Peace, love and understanding! Den frigjorde långtifrån alla och det finns mycket kvar att kämpa för. De sexuella minoriteterna var grupper som kom bort och blev undanskuffade trots en ökad förståelse under 60-70-talen. Kampen går vidare för dessa och för allas rätt till en sexualitet på sina villkor. Peace out, Kjell-Åke!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

et cetera
%d bloggare gillar detta: