Hebefilt perspektiv











{mars 18, 2008}   Hebefili – biologisk attraktion eller socialt fenomen?

När jag skrivit utkastet till FAQen till denna blogg så skickade jag den för kommentarer till en de mest kunniga personer jag känner på detta område. Fick som svar att det mesta såg bra ut men att jag borde fundera mer på definitionen av hebefili. Den definition jag använder mig av kan beskrivas som socio-kulturell. Min samtalspartner bad mig tänka vidare på styrkan och svagheterna med en sådan jämfört med en mer biologiskt orienterad definition.

För att inte fastna helt i grubblerier så lät jag ändå den ursprungliga definitionen stå kvar men lovade återkomma i frågan. Sedan dess har jag har tänkt en del på saken och det känns som att jag inte på långt när är klar med detta. Så det här får bara bli en kort introduktion till problematiken. Om du har några tankar om detta så vill jag gärna höra dom. Kommentera! Debattera!

Men vilken är då skillnaden mellan dessa två synsätt? Om man ser hebefili primärt som en biologisk attraktion så fokuserar man på attraktionsobjektets fysiskt-biologiska mognadsgrad. Det är ett vanligt sätt att dra gränsen mellan pedofili och hebefili. Pedofilen tänder på pre-pubertala barn; hebefilen tänder på ungdomar i puberteten eller strax över den. Så heter det ofta.

Ett problem med denna definition är att puberteten inte inträder över en natt, som genom ett trollslag (en flicka blir väl inte kvinna bara genom att hon får sin första mens?), utan är en process som varar över flera år. Dessutom kan man ifrågasätta om det är en rent biologisk process. Hur vi människor mognar från barn till vuxna är i många stycken också en socialt betingad utvecklingsfas som ser olika ut i olika samhällen (och för olika individer beroende på sociala förutsättningar, familjesituation m m).

I FAQen har jag undvikit den som jag tycker svårhanterliga biologiska definitionen och i stället använt en kulturell. Hebefili som sexuell läggning; hebefiler som en sexuell minoritet, definieras då huvudsakligen genom stigmatiseringen av oss. Vi skuldbeläggs, vi tvingas halvt om halvt smyga och smussla med vår läggning eftersom vi annars riskerar olika former av sociala repressalier.

Vi är naturligtvis oerhört lyckligt lottade jämfört med många andra minoritetsgrupper som helt saknar möjlighet till laglig utlevnad, men samtidigt – vi får smaka på en del av samma repression. Och en dag inom en nära framtid är det inte omöjligt att vi är i samma sits som nekrofilerna, pedofilerna och zoofilerna. Starka krafter lobbar för s.k. anti-groominglag och höjd åldersgräns för porr i första hand, på sikt kanske även för sex. Det vi lever på, och faktiskt, det som många tonåringar lever på, kommer kanske att förbjudas. Så orwellsk är vår tid.

Om man ska se hebefili primärt som en fråga om biologisk attraktion eller som ett socialt fenomen är något jag måste fundera vidare på. Och som sagt, gör det gärna också du, och skriv om dina funderingar om det! Tills vidare låter jag dessa ord från min kloka samtalspartner ringa i öronen:

”Det som jag som åskådare tänker på är huruvida hebefiler är en ”riktig” läggning eller bara socialt medvetna heteros som gillar tonåringar.   En biologisk definition stärker positionen att det är en särskild grupp. Den kulturella är mer att det skall bli ok att gilla tonåringar igen för alla män.”



ladymutant says:

Tja, hebefilen! Vad tror du själv hebefili beror på i ditt egna, unika fall? Är det något biologiskt/neurologiskt eller vad är det annars?



Poe says:

Tjena ladymutanten!

Det där var en knepig fråga. Dels är det svårt att analysera sig själv; kanske bättre att man överlåter det åt sin terapeut (jag har i och för sig ingen)? Men visst har jag vissa tankar om hur det kom sig att jag blev hebefil. Fast om jag skulle gå in på dom skulle jag behöva bli bra mycket mer personlig än vad jag vågar och vill bli i en öppen blogg.

Men jag kan säga så mycket att jag är glad för att jag råkat bli hebefil. Det har gett mig tider och stunder av lycka som jag inte trodde jag skulle få uppleva här i livet (och jag vågar påstå att det mestadels har varit positiva upplevelser också för de tjejer jag har träffat). Samtidigt har det lett till en del tråkigheter pga vissa människors negativa attityder till relationer mellan vuxna och tonåringar. Och det är därför jag har startat den här bloggen, för att sprida tolerans och förståelse. Förstår du?



Amarso says:

För mig om hebefili ska räknas som en läggning så borde det vara som med t ex pedofili och nepiofili, att det ang. hebefili inte är åldersbetingat och att det inte är just puberteten i sig som lockar, utan flickornas väg dit (”resan”) och all slags utveckling puberteten innebär för dem, att det ligger djupare än åtrån till deras kroppar.
Men det är klart, är en människa könsmogen, som puberteten innebär, så kan man ju ha sex med denne och därmed få barn. Förr i tiden var ju mödrarna väldigt unga, vilket är en fördel ofta, eller var. Så då var det ingen som ifrågasatte dragningen, men idag är det det. Därför ses det som en smärre avvikelse. Och kanske därför är det viktigt att få det till en läggning, som då kan bli mer accepterad.
Med andra läggningar till sådana/sådant med vilka/vilket man inte kan få avkomma med, blir argumenteringen krångligare och för en del helt ologisk. En del ser bara att ”vitsen med kärlek är att ha samlag och få barn”, inte att kärleken i sig har en poäng.
Jag tycker inte hebefili är konstigt alls och ser det inte som en läggning, just eftersom de som de vuxna dras till ju är könsmogna, osv. Sjukt för en del, men vad vet de.
Personligen ser jag bara att all kärlek är bra kärlek, om den inte är helt egoistisk och enkelriktad och då menar jag till 100% enkelriktad, för specialfall.
Ur detta perspektiv känns det som ett privilegium att ha hebefiler på pedofilers och nepiofilers sida, eftersom hebefili egentligen är så pass naturligt, åtminstone historiskt sett.
Numera är ju bara teleiofilt vaniljsex ”normalt”. Uäck.
Därmed sitter vi i samma båt, hebefiler och andra alternativa sexualiteter. Vi måste kämpa för vår kärlek som andra slipper göra. Synd bara att de homosexuella lämnat oss; de är inte ett dugg mindre avvikande än vi andra som står utanför.



Karl Wikman says:

Alla människor har en ”läggning” sexuellt/emotionellt – oavsett ifall den är vanlig eller ovanlig, normal eller normöverskridande. Att vara hebefil kan vara en del i en persons läggning, men en läggning innehåller ofta mer än bara en komponent. Man kan ju kombinera hebefilin med dakryfili och analsexfetishism så som jag själv gör, exempelvis.

Sedan tycker jag nog att det intressanta med hebefili är vilken fysisk mognadsgrad som objekten för ens sexuella attraktion har. För min egen del är hebefilin nästan uteslutande en attraktion till unga vackra kroppar, och där finns mycket ringa intresse av att ha någon kärleksrelation till en ung tonåring. Jag skulle vilja knulla med unga flickor, helt enkelt. Jag vill inte så gärna prata med dem.

För mig är hebefilin alltså uteslutande en sexuell/fysisk attraktion. Jag ser ringa nytta med att blanda in sociala definitioner.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

et cetera
%d bloggare gillar detta: