Hebefilt perspektiv











{februari 29, 2008}   Dagens outfit: Sera-fuku

japan_sg1.jpg

Hebefilt perspektiv är ju numera bland annat en modeblogg och idag har turen kommit till att titta närmare på en outfit som älskas av många hebefiler världen över, nämligen den japanska skolflicksuniformen eller sera-fuku som den kallas på originalspråket. Skoluniformer finns ju på många håll i världen men den japanska är jämte den anglo-katolska (som jag ska återkomma till i en senare modespecial) den som har fått störst genomslag stilmässigt. Man behöver inte besöka en japansk skola eller ens Japan för att råka på den. Kopior av den säljs i fetischbutiker världen över. Händiga tjejer i USA och Europa syr sina egna. Sera-fukun har blivit en del av en global modesubkultur.

Men låt oss återvända till Japan och titta på hur det hela började och hur denna klädstil och kulturen omkring den har utvecklats där. Det började på 1920-talet då Elizabeth Lee, brittiskutbildad rektor vid det japanska Fukuoka Jo Gakuin-universitetet, bestämde sig för att införa enhetlig klädsel för skolans kvinnliga studenter. Inspirationen kom från de engelska marinsoldaternas uniform och den kom att kallas sjömansuniform, sera-fuku (sera = sjöman, fuku = uniform).

Sera-fukun finns idag i en mängd varierande utföranden. De flesta japanska skolor har sin egen variant, där färger och detaljer varieras och kännaren kan se från vilken region eller ort som en viss uniform kommer. En del gemensamma drag finns dock. Upptill består sera-fukun typiskt sett av en vit kortärmad skjorta med blå sjömanskrage som är förlängd med ett rektangulärt stycke baktill över nacken. Detta kombineras i regel med en scarf eller liknande om halsen där färg och form kan signalera region och ort. Till detta bärs en ofta blå plisserad kjol som slutar i knähöjd. Skorna är i regel svarta tygskor eller andra lågskor. Vita åtsittande knästrumpor eller – bland trendigare tjejer – löst hängande längre vita strumpor fullbordar denna klassiska outfit.

sg_-japanese_school_uniform.jpg

Vilka underkläder som bärs till en sera-fuku kan tyckas sakna betydelse eftersom en fin japansk flicka ändå inte visar underkläderna. Men med tiden har sera-fukun fått en väldigt stark sexuell laddning för många japanska hebefiler (få länder – om något – har en så stark och raffinerad hebefil kultur som Japan) och där har också ett underklädesmode vuxit fram. Vitt och oskuldsfullt är nyckelorden här. Till en sera-fuku bärs vita bomullstrosor i basutförande och en enkel vit bh alternativt bh-löst om brösten är små. Svart, färger eller mönster är fel, likaså siden, silke eller konstmaterial. Vitt, rent och enkelt är vad som gäller.

För de japanska fetischistiska hebefilerna är underkläderna, särskilt trosorna, närmast heliga. Det har utvecklats en kultur, ja en kult är kanske ett bättre ord, kring tonårsflickornas trosor i Japan. I och med s.k. burusera kunde hågade tonårstjejer dryga ut studiemedlen genom att lämna in sina använda trosor tillsammans med ett porträttfoto på sig själva till särskilda butiker. Där förpackades de sedan till ett kit (naturligtvis med trosorna tätt förslutna i en platspåse så att inga av de åtråvärda dofterna skulle gå förlorade) och såldes vidare till smäktande hebefiler.

schoolgirl_trainbar1.jpg

Även automater där skolflickstrosor jämte foton såldes förekom. 2004 stiftades dock en lag emot burusera. Handeln med skolflickstrosor i Japan har förstås inte upphört för det utan den blomstrar vidare i det fördolda numera enligt rapporter. Ett vanligt sätt att kringgå lagen sägs vara att tonårsflickan stämmer möte med hebefilen och säljer ett porträtt av sig själv till honom samtidigt som det är underförstått att hon tar av sig trosorna sedan han betalt för fotot och lämnar över dessa till honom som en gåva.

Hur kan man då förklara den särpräglade japanska hebefila kulturen kring sera-fuku och det udda fenomenet burusera? Jag är inte mannen att göra det. Kanske finns det någon Japankännare som läser detta som kan bidra med förståelse här? Men jag slås av två saker. Dels är det känt också från andra områden att färskt och fräscht är nyckelbegrepp inom den japanska kulturen, t.ex. inom matkulturen. Det betalas enorma summor för de bästa bitarna av de nyfångade fiskarna som sedan äts råa. Dessutom är det välbekant från andra delar av japansk kultur (samurajkulturen, harakiritraditionen, teceremonierna) det starkt ceremoniella i både själva sera-fuku-kulten och pendangen burusera.

Liksom de japanska samurajerna gav krigarkonsten en grad av förfining som söker sin like och liksom de japanska självmördarna har utvecklat sin speciella ”konst” till en nivå som saknar motstycke så har de japanska hebefilerna skapat en unik form av artisteri av sin tonårsflicksdyrkan. Det är respekt.

schoolgirllf.jpg



Poe's drinking buddy says:

Underbart inlägg 😀

Brukar Poe klä upp sina tonårstöser i japanska fetischkläder?



Poe says:

Tack broder.
Tyvärr alltför sällan.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

et cetera
%d bloggare gillar detta: