Aftonbladet rapporterar att den idag häktade 42-årige lastbilschauffören som misstänks för 10-åriga Englas försvinnande var känd för att ragga småtjejer på communities som Kamrat och Lunarstorm. Enligt tidningens uppgiftslämnare ska mannen ha använt sig av en rad olika falska identiteter. Bl.a. ska han ha presenterat sig som en 12-årig kille som gillar lastbilar. Engla skall enligt Aftonbladets uppgiftslämnare ha haft ett konto på ett av de communities där 42-åringen rörde sig. Om 42-åringen överhuvudtaget har något att göra med Englas försvinnande vet vi inte i dagsläget. Han har naturligtvis som alla andra misstänkta rätten att betraktas som oskyldig så länge som han inte fällts för brott. Inte heller vet vi något om i fall det förekommit några kontakter via internet mellan 42-åringen och Engla, även det naturligtvis är en tanke som Aftonbladetartikeln väcker.

Denna bild av lömskt trixande med falska identiteter i jakten på småtjejer är något som förstås för tankarna till den s.k. Alexandramannen eller Atheer Al Suhairy som han heter. Katia Wagner publicerade nyligen en bok om honom som kommenterades tänkvärt av Widar Nord. Al Suhairy dömdes på goda grunder för flera allvarliga brott, även om straffet (10 års fängelse + livstids utvisning) som Nord påpekar är påfallande strängt med svenska mått mätt. Mördare kommer ofta undan med betydligt kortare straff. Den skada som åsamkats brottsoffren verkar dessutom i många fall till väsentlig del bero på okänsliga utredares och psykologers efterföljande ”krisbearbetningsinsatser”. I fallet Engla tyder dessvärre det mesta på att inte ens den bästa tänkbara psykologhjälp skulle kunna vara till glädje för brottsoffret. Flickan är och lär förbli borta vilket förstås är en djup tragedi för hennes nära och kära.

I efterdyningarna av Alexandramannens härjningar intensifierades debatten om de speciella faror som kan lura på internet för barn och unga. Experter på IT-säkerhet och barn- och ungdomskommunikation har fått svara på frågor i tidningarna om detta. Många råd har varit kloka, t.ex. i allt väsentligt Johnny Lindqvists. En del råd har varit direkt kränkande för den unge, t.ex. flera av Per Hellqvists råd som går ut på att föräldrar bör spionera – själva eller med hjälpa av andra släktningar som bulvaner! – på sina barns och ungdomars förhavanden på nätet på olika sätt. Sexualpolitiska populister i kretsarna kring Thomas Bodström har tyvärr inte heller missat chansen att flytta fram sina positioner, vilket lett till bland annat det hårt kritiserade förslaget till anti-grooming-lag. En av de få remissinstanser som var positiva till lagförslaget var ECPAT (vars ordförande Thomas Bodström där agerar som remissinstans till ett utredningsförslag som han själv som justitieminister tog initiativ till – den mannens olika stolar upphör inte att förbluffa) som dock tyckte det var olyckligt att lagförslaget bara ville förbjuda ”grooming” av barn under 15 och inte även av ungdomar 15-17.

Om den tanke som Aftonbladets artikel väcker, att internetkontakter skulle ha något att göra med Englas tragiska försvinnande, skulle visa sig vara riktig så är ju detta naturligtvis något som får hela antisexlobbyn att gnugga händerna. Vi har förmodligen att se fram emot ett skamlöst utnyttjande av den stackars flickans öde för politiska krav på hårdare anti-groominglag och liknade tokerier, minskad rättssäkerhet och ökade statsanslag till statsfinansierade lobbyister och entreprenörer som ECPAT och Netscan. Med tanke på den oförmåga eller snarare den programmatiska ovilja att göra skillnad mellan 2-åringar, 10-åringar och 17-åringar som präglar dessa lobbygrupper kommer säkert situationen att utnyttjas också för att försöka försvåra kontakter mellan vuxna och tonåringar som uppnått åldern för sexuellt självbestämmande (15).

Tyvärr kommer det alltid att finnas kriminella rötägg som inte drar sig för att begå sexuella övergrepp. Även enstaka mördare kommer alltid att finnas. Dessa kan finnas på stigen genom skogsdungen på väg hem från skolan; dessa kan lura på internet. Statistiskt sett finns dom dock med överväldigande sannolikhet inom det ”trygga” hemmets fyra väggar. Internet är för många ungdomar, inte minst dom som lever under dåliga hemförhållanden, en fantastisk säkerhetsventil. Här kan dom (om föräldrarna nu inte varit elaka nog att följa råd som ”placera datorn på en väl synlig plats i vardagsrummet”) spela, chatta, skriva av sig, diskutera och även experimentera med sin sexualitet. De flesta gör det helst med jämnåriga. En del gör det hellre med äldre. Kontakterna är närmast per defintion frivilliga och till ömsesidig glädje för så fort dom inte är det så finns ju ”block”-funktionen på MSN, en funktion som snabbt blir en av den flitigt uppvaktade tonårstjejens bästa vänner. Den sexualfientliga lobbyn med Bodström i spetsen kommer – tro mig! – inte att missa chansen att försöka utnyttja ett barns tragiska försvinnande för att främja sin agenda och bl.a. försöka stoppa de tusentals positiva kontakter mellan ungdomar och vuxna som sker dagligen på nätet. Låt dom inte komma undan med det!

Charlotte, 27, är orimofil. I år ska hon gifta sig med sin älskade, en 24 år äldre man. Ända sedan hon började tänka på sex och kärlek har hon attraherats av betydligt äldre män, i hennes föräldrars ålder och äldre. Hon har tvingats kämpa för sin rätt till sin egen sexualitet och identitet. Stora delar av omgivningen har försökt att få henne att ”inse” att hennes läggning är ”störd” och felaktig. Skamligt nog inkluderar omgivningen här en psykolog som hon hänvisades till som tonårstjej. Charlotte har dock tagit sig igenom det hela och i år stundar hennes bröllop. Hon har vänligt nog svarat på några frågor om sin väg hit.

Hej Charlotte! Vill du börja med att berätta lite om dig själv?

Hejsan, Poe!

Jo, det är klart jag kan. Är i några få ord en glad och äventyrslysten tjej på 27 år som tar dagen som den kommer och hellre ser lösningar än problem. Har gått en massa utbildningar, allt från urmakare till logistiker. Utan att riktigt hittat vad det var jag ville göra med mitt liv. Började skriva poesi och andra texter och det kändes rätt, så det är det jag håller på med just nu.

Du har berättat att du sen du var mycket ung har attraherats av betydligt äldre män. Kommer du ihåg hur det började?

Jag kan inte säga att det började, jag har alltid haft det i mig. Jämnåriga killar har aldrig varit intressanta. Men om jag måste säga på ett ungefär så är det någonstans mellan 8 och 10. Ungefär när jag började komma på vad sex och attraktion var för något.

När du var 13 inledde du en relation med en 43-årig man. Kan du berätta mer om denna? Hur träffades ni? Vad var det som drog er till varandra? Hur fungerade relationen? Fick omgivningen veta något? Vad fick ni för reaktioner? Varför tog det slut?

Oj, det var många frågor på en gång, jag ska försöka räta ut dem. För att förstå hur man som 13åring över huvudtaget kunde komma i kontakt med en så mycket äldre man får jag nog dra det hela från början. Jag var extremt medveten om att jag ville bli av med min oskuld, lyckades efter många försök och många år med det när jag var 12.

Ungefär samtidigt så ”uppfanns” internet. I alla fall så att man kunde sitta på biblioteket och chatta. Eftersom man var anonym så kunde jag helt plötsligt vara 17 år och inte 13, då var det ”okej” för någon som var äldre att chatta med mig. För att riktigt förstå varför jag kände behovet av att träffa någon så hör det tillsammans med att jag är undergiven i sexuella sammanhang. Det är också något jag vetat så länge jag kan minnas. Men det är inget man direkt säger till någon man träffat och känner en dragningskraft till. Internet löste den frågan också. Man behövde inte ”skämmas” för vad man tände på.

För att då svara på dina frågor. Jag var 13 år och fått kontakt med en man, vi kallar honom A och vi hade pratat telefon och mailat en massa. Han hade fått reda på att jag var undergiven men att jag aldrig hade provat detta i verkligheten. Vi bestämde oss för att ses på ett kafé i centrum och träffades där, hade aldrig i hela mitt liv varit så nervös. Allt gick super bra, vi ”klickade”, satt och pratade om precis allting, jag erkände att jag inte var 17 utan bara 13, men det hade han räknat ut redan innan.

Vi träffades så ofta vi kunde, i hemlighet för mina föräldrar, dessutom bodde han 50 mil ifrån, så det blev kanske en gång i månaden. Eftersom vi från början bara hade sex som gemensam nämnare så hittade vi massor av likheter även inom annat. Jag kan inte säga att vi kände av den stora åldersskillnaden mer än att vi såg ut som far och dotter. Jag har alltid varit allmänbildad och kunnig om det mesta, lite ”lillgammal”. Så det var inte något problem för oss, mina vänner tyckte att det antingen var ”sjukt äckligt” eller ”fett coolt”, men så hade jag inte så många nära vänner heller. A hade en vän som visste om mig och som vi träffade över en bit mat eller så, men han tyckte inte att det var så konstigt. Eller så sa han inte nått. Någon annan vän till A vet jag inte om. Vi umgicks bara med varandra.

Efter ett år så pga en massa olika saker så läste mina föräldrar min dagbok. Ställde mig mot väggen och jag erkände. De var rasande, ringde upp A och hotade med att anmäla honom trots mina protester. Jag fick utegångsförbud och en massa annat och vi förlorade kontakten. Det dröjde nästan ett halvår innan vi såg igen men det kändes bara bättre än innan så vi fortsatte där vi slutat. Jag hade blivit äldre, kunde resa upp till honom i o m att jag var aktiv inom politiken och vi sågs oftare.

Som många inte tror så hade vi faktiskt en relation, pratade, skrattade och diskuterade. Ett slags distansförhållande som för oss fungerade utmärkt. Vi var tillsammans i över tre år på detta viset tills jag en dag fick reda på att jag var gravid. Gjorde en abort och klarade helt enkelt inte av att träffa honom. Slutade ha sex på nästan ett år och träffade inte någon. Så det gick som det gick. Idag vet jag inte hur det är med A, hade gärna fått kontakt med honom igen, bara för att få reda på hur han såg på hela situationen.

När det talas om relationer mellan unga tjejer och mogna män så säger många att det kan inte handla om något annat än sex för att det skulle vara omöjligt att ha utbyte med varann också på andra plan. Vad säger du om detta?

Visst kan det vara så, det är ju den sexuella drivkraften som är stark, men det går inte att bygga en relation bara på sex, det håller inte. Har hört någonstans att om sexet fungerar i en relation är det 20 % av relationen, om det inte fungerar är det 80 %. Man träffas kanske för att det sexuella är underbart, men det går inte( det finns alltid undantag) att ha en längre relation. Hur mycket man inte vill tro det så har alla generationer något som finns i nästa. Vill man hitta gemensamma saker så gör man det. Man kan inte ha sex jämt.

Bara att lära sig nya saker, se saker på ett annorlunda sätt, det ger mig i alla fall enormt mycket. Något man inte får när man bara umgås med sina jämnåriga. Att sitta och få information av någon som har varit med om det innan är enormt. Eller för den delen, dela med sig om hur min generation ser på saker och ting. Men jag tror nog det krävs en enorm vilja för att orka, det är inte så lätt som det låter. Vi är invaggade med att det ska vara på ett visst sätt, sen när det inte stämmer så måste man ta det till sig.

Har du flera relationer eller träffar med betydligt äldre män? Hur har dessa fungerat?

Jag har haft ett antal, oftast har det fungerat utmärkt. Största orsaken till att det inte fungerar är för att hans vänner inte förstår, eller att han inte klarar av trycket utifrån. Jag tror att min generation tar det lite lättare. De gamla ramarna för hur en relation ska se ut luckras upp och ung/gammal, kille/tjej, det är inte så viktigt, det viktigaste är vem du är själv.

Jag känner mig alltid med bekväm med människor som är mycket äldre än mig, så för mig så är det naturligt. Men de som jag varit tillsammans med har det ofta varit första gången de är med en så pass yngre tjej. Det är mycket jobb, många åsikter och mycket som måste göras för att man ska få det att fungera. Men för min del så är det värt det.

Har du haft relationer med jämnåriga också? Hur har dessa fungerat?

Jag har haft två st seriösa, det var mest när jag ville vara ”normal” som jag hade dem. Dels för att mina föräldrar var hemskt oroliga och för att ”man bara skulle ha det så”. Inte de bästa sakerna att bygga fungerande relationer på. Så självklart gick det som det gick. Jag såg dem som mina vänner och de såg mig som sin flickvän, dömt att misslyckas. Vi har dock skiljts som vänner och håller en viss kontakt idag, svårt bara att förklara att det är inte honom det är fel på det är hans ålder.

Vad tror du det är rent allmänt som gör att du attraheras av betydligt äldre män?

Stora faktorer är makt, kunskap, något som killar i min ålder sällan har. Den uppskattning som visas mig och att äldre män vågar säga vad de tycker och ger komplimanger. Sen att grått hår och smala vader är stora ”turn-ons” gör sitt till… Kan inte peka på något annat som är allmänt, men det är mycket makt, sen om det är för att jag är undergiven det vet jag inte.

Hur har omgivningen (föräldrar, vänner m.fl.) reagerat på din läggning?

Som jag svarade så var mina föräldrar oroliga, bekymrade och mest för att jag skulle råka illa ut. Men också för att jag inte skulle få ett fungerade förhållande och bli lycklig. Idag så ser de dock att jag har det underbart och det är så här jag vill ha det. Innan så trodde de nog att jag i någon tonårskris…

Min bästa vän kan inte förstå, men hon accepterar. Hon tyckte mest att det var lite konstigt och väldigt annorlunda men idag så ser också hon att jag mår bra och är lycklig. Resten av mänskligheten bryr jag mig inte så mycket om. Mer än att vi båda måste förklara att det inte är min pappa jag är ute och går med utan mannen jag ska gifta mig med. Hans döttrar som är 20 och 32 tycket att det var konstigt men nu när vi lärt känna varandra så ser de inte heller något problem. Den yngsta tycker att det är lite pinsamt, men hon och jag kommer bra överens och vi har kul ihop.

Du har berättat att du varit i kontakt med psyiatriker/psykologer för att prata om din läggning. Hur har du blivit bemött där? Har de betraktat dig som ”störd” och försökt ”bota” dig och/eller har du fått ett mer bejakande bemötande?

På BUP (Barn och Ungdoms Psyk) så skulle de bota mig, jag hade en felaktig syn på kärlek och sex. Då var jag 14 år och mina stackars föräldrar hade just fått reda på att jag var tillsammans med en man i min pappas ålder och att han dessutom piskade min rumpa. Inte det lättaste. Psykologen tycket nog att jag var hel knäpp, ville sätta mig på medicin och frågade hela tiden om min pappa hade tagit på mig. Vilket hon inte kunde förstå att han INTE hade gjort. Tjatade som bara den att jag måste ha blivit tvingad till allt och att jag var utnyttjad. Jag blev bara förbannad och slutade gå dit.

Fick en depp-period efter min andra abort och sökte upp en hjärnskrynklare till. Denna var mycket bättre och hjälpte bara mina problem utan att kalla mig sjuk eller knäpp. Han var också den första som förstod att jag inte hade någon sjukdom utan bara var lessen. Halleluja!

Du nämnde att du också kan tända på betydligt yngre tjejer? Vill du berätta mer om detta? Vad är det som attraherar dig hos dessa? Är det något du har levt ut eller drömmer om att leva ut?

Ja det gör jag, hade svårt att förstå varför jag inte tände på vuxna kvinnor/tjejer men kunde gå igång på två sekunder om hon hade små utvecklade bröst och var helt len. Jag kallar mig bi men inte med vuxna, tonåringar och helst då den undre delen av tonåren, innan puberteten har slagit helt igenom är underbar. Hade en sexuell relation med en tjej som var fem år yngre än mig, jag var 15 år och hon skulle fylla 11. Det var underbart och vi båda njöt men idag så tror jag inte att det går. För många gränser och för mycket som kan gå fel är väl den största orsaken till det. Men drömma och fantisera gör jag och min man förstår mig fullt ut. Så på ett sätt lever jag ut det genom att leka att det är jag som är den unga flickan, det ger en viss tillfredsställelse. Men jag håller mig helst inom lagens gränser (om det nu inte gäller bilkörning, gasen fastnar så lätt i botten).

Har du några tips till unga tjejer som känner som du gjorde när du var ung tonåring?

Våga, var försiktig och lita på att det alltid finns någon som du kommer att hitta. Ge aldrig upp!

Tack för att du ville ställa upp på intervjun. Och lycka till inför bröllopet!

Tack själv för en trevlig blogg! Tack så mycket, till jul är jag fru!

Hebefili är ett ord för vuxnas attraktion till ungdomar. Och som tur är för oss hebefiler så finns också den omvända företeelsen, ungdomar som föredrar vuxna partners framför jämnåriga. Jag har ingen statistik på hur vanligt det är men det verkar inte ovanligt. Hur många tonårspojkar drömmer inte om en het och erfaren MILF (som det heter sedan American Pie-filmerna) i stil med Stifler’s Mom? Och det finns också många tonårstjejer som inte alls trivs med de fumliga jämnåriga pojkarna utan föredrar vuxna män.

Ändå finns det inget ord för ungdomars attraktion till vuxna. Detta är – när man tänker efter – faktiskt kränkande. En stor grupp ungdomar förnekas en av de mest grundläggande komponenterna i sin sexuella identitet: ett ord som betecknar den. Det finns visserligen ett ord för ett särskilt slags attraktion till äldre: gerontofili. Men detta är något annat. Gerontofili innebär attraktion till åldringar, riktigt gamla människor.

Jag diskuterade detta med Emilia, en 16-årig vän, som bara uttråkas av jämnåriga killar och hellre träffar vuxna män. Nyss firade hon ett år tillsammans med en man som är dubbelt så gammal och hon stortrivs med förhållandet. Hon höll med om att det behövs ett ord för sådana som henne och erbjöd sig vänligt att låna ut sitt eget namn. ”Emilianism” var hennes förslag. Och varför inte? Kunde ön Lesbos låna sitt namn åt lesbianerna, så kan väl Emilia låna sitt åt denna nu skamligt namnlösa grupp ungdomar.

En annan möjlighet är att hitta någon litterär förebild. Den mest kända litterära skildringen av kärlek mellan en vuxen man och en ung flicka är Vladimir Nabokovs ”Lolita”. Där heter Lolitas förste vuxne älskare Humbert Humbert. Skulle man kunna ge denna variant av den ungdomliga sexualiteten namnet humbertofili? Det låter rätt löjligt, gör det inte det? Dessutom skulle knappast de MILF-dyrkande tonårspojkarna känna sig komfortabla med ordet.

Många av namnen på sexuella variationer är ju bildade på grekiska ordet för vad attraktionen riktar sig emot plus efterledet –fili (kärlek). Till exempel (transkriberat från det grekiska till det latinska alfabetet) ephebos: hebe- (ungdom), paidi: pedo- (barn), nekros: nekro- (död) -fili. Och det vore kanske det bästa att göra på samma sätt här. Två ord som man skulle kunna använda då är enilikos (vuxen) eller orimos (mogen). Enilikofili. Orimofili. Är det något av dessa ord som ligger bra i munnen? Synpunkter?

”Jag förstår inte vad en 16-åring kan se hos en man i din ålder!” Så utbrast en ung kvinnlig vän när jag berättade om min senaste dejt. Senare la hon till, uppenbart upprörd ”Det handlar förstås bara om sex.!” och ”Har du en stor jävla kuk eller? Är det det som det handlar om? Va? Svara!”

Den här typen av reaktioner är inte helt ovanliga när relationer med stor åldersskillnad kommer på tal. Johanna Sjödin har skrivit utmärkt om det urbota korkade i detta i ett blogginlägg nyligen. Det är märkligt att det ska vara så svårt att förstå att en yngre och en äldre kan få glädje och behållning utav varandra. På många olika plan.

Den sexuella delen ska man förstås inte förneka. I ett möte mellan en erfaren och mogen människa och en ung och nyfiken finns goda förutsättningar för riktigt bra sex. Och jag har faktiskt också hört flera unga tjejer framhålla som ett bland flera skäl emot att träffa jämnåriga killar: ”De har pyttesmå kukar”.

Men det behöver verkligen inte bara handla om sex (och skulle det göra det i något fall, är verkligen ”bara” bra sex så himla farligt?). Erfarenhet och nyfikenhet blir ofta en lyckad kombination på andra plan. Vid intellektuella diskussioner (ja, det finns faktiskt både intelligenta och intellektuella tonåringar!). Vid myskvällar framför en film på TVn. På skogsutflykter. Vid bullbak. Ja, vid i stort sett vad tusan som helst som människor som gillar varann brukar syssla med.

Inte heller stämmer det att det bara är den äldre som har något att lära den yngre. Det fungerar åt andra hållet också. En begåvad ung människa har i regel mycket känsliga tentakler för vad som rör sig i tiden. Som äldre kan man lära sig mycket vid möten med yngre så länge som man undviker den fåniga inställningen ”Jag är äldst så jag vet alltid bäst” som många vuxna tyvärr har.

Ska det vara så svårt att begripa? Eller är det möjligen inte i begripligheten som skon klämmer? Det kanske i stället helt enkelt handlar om den gamla välkända missunnsamheten och bitterheten från människor som aldrig vågar ta sig för något som är det minsta mot strömmen när de ser hur en del andra törs.