Omröstningen om tidernas tuffaste tonårstjej här på bloggen är nu avslutad och vinnaren är nyligen 18 år fyllda Emma Watson. Congratulations! På silverplats hamnar Britney Spears medan bronset går till Jeanne d’Arc. Emma firade segern i omröstningen (eller om det nu var 18-årsdagen) genom att festa loss ordentligt och passa på att ”göra en Britney”, dvs låta paparazzifotograferna och därmed hela världen få insyn under den korta klänningen när hon kliver ur en bil. Att just hon och Britney toppar listan är knappast en slump. Jeanne d’Arc var för dålig på detta slags aggressiva marknadsföring. Oljemålningar på henne med upskirtmotiv verkar saknas helt. Och vad är väl att rädda Frankrike jämfört med att visa fittan?

Nu har ju både Emma Watson och Britney Spears gjort så mycket mer än att visa fittorna och båda har säkert mycket kvar att komma med, så de är helt klart värdiga i toppen. En sak som kan tyckas göra Emma snäppet tuffare än Britney är att hon vågar visa en orakad fitta (Britneys var slätrakad). Detta går emot den trend med slätrakat som länge rått bland unga tjejer. Skapar Emma kanske en ny – och enligt många experter på området luftigare och hälsosammare – trend genom att visa upp sin ”buske” i halvt genomskinliga Elle Macpherson Ribbon Panties?

Kjell-Åke Bjurkvist växer alltmer fram som en av mina favoritbloggare. Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig när man tittar in hos honom. Det är en sällsam blandning av djup och äkta tragik (de övergrepp han har blivit utsatt för som barn och som fortfarande 40 år senare präglar honom är något synnerligen allvarligt och gripande), underfundiga eller obegripliga spetsfundigheter, svårtytt bildspråk (är det t.ex. ännu någon som förstått vad ”Jakten fortsätter” betyder?). Hans blogg liksom hans gästspel i andras bjuder ständigt på nya tankenötter och överraskningar.

Ett av Kjell-Åkes senaste inlägg handlar om 1960-talets sexuella revolution och dess konsekvenser. Inlägget, som är kortfattat och i vanlig ordning en smula gåtfullt, inleds med ett par citat ur en debattartikel av Charlotta Levay publicerad i Expressen nyligen. Det framgår mellan raderna (tror jag) att Kjell-Åke sympatiserar med Levays negativa syn på den sexuella revolutionen. Därefter riktas udden mot bloggen Svensk sexualpolitik idag (SSI) och mot denna blogg. ”Vad säger ni på sexualpolitik.se om konsvekvenser av ert budskap?” är frågan som riktas till Hanna & Helena på SSI. Själv får jag frågan ”Vad menar denna individ?”

Ja du, Kjell-Åke. Denna individ är för ung för att ha njutit av den kaliforniska ”Summer of Love” 1967, för att ha kastat gatstenar mot polisen i Paris 1968 och för att ha spelat någon som helst roll i hur kvinnors ställning i samhället tog radikala steg framåt under denna era samtidigt som en friare syn på sex och en generösare hållning till förföljda sexuella minoriteter präglade samhällsklimatet. I stort sett ser jag, precis som du trodde, 1960- och 70-talets sexuella revolution som positiv och frigörande och har svårt för det här idylliserandet av tiden före den som Charlotte Levay och andra neo-konservativa och religiöst orienterade debattörer gärna hemfaller åt.

Spontant förvånar det mig också att just du med din tragiska barndomsbakgrund drömmer dig tillbaka till denna tid, 1950-talet: den ”perfekta” kärnfamiljens tid. Pappan som varje morgon i rock och hatt tog spårvagnen till arbetet; mamman var hemmafru, vinkade farväl till maken med dammvippan i andra handen för att sen ta hand om barnen och hemmet innan det var dags att välkomna maken hem efter jobbet med en rykande färsk middag. Detta var den välputsade fasaden. Bakom den florerade barnmisshandel, kvinnomisshandel och sexuella övergrepp. Man det var förstås inget man talade om. Repressionen mot sexuella och politiska avvikare liksom mot det fria ordet var hård i Haijby- och Kejneaffärernas Sverige och i senator Joseph McCarthys USA. Birgitta Stenberg har skildrat den kusliga atmosfären under dessa år i romanen Apelsinmannen som det senare blev en TV-serie av.

Charlotta Levay, som bland annat är krönikör i Kristdemokraternas tidskrift och vice ordförande i det kristet-humanistiska idéinstitutet Civitas, menar att den sexuella revolutionen gjorde mer skada än nytta. I dess följd har vi fått sex utan kärlek (hu så hemskt!), kraftig ökning av könssjukdomarna och skenande aborttal. Vad gäller aborttalen så verkar Levay helt enkelt ha fått statistiken om bakfoten. Någon dramatisk ökning har inte skett i västvärlden enligt de siffror som Kristina Lindqvist har plockat fram i sin replik på Levays aritikel. Ökande könssjukdomar är onekligen ett problem och här finns fortfarande ett stort pedagogiskt problem när det gäller att nå ut med information om säker sex. Sen har vi då det som kanske ändå upprör Levay mest av allt. I spåren av den sexuella revolutionen har många människor valt att leva på andra sätt än i monogama heterosexuella parförhållanden.

Charlotta Levay hänvisar med fasa till en undersökning som visar att människor i övre tonåren och kring 20 nuförtiden ofta har haft fler sexpartners än vad de flesta människor hade under ett helt liv för 40 år sen. Hennes slutsats av detta är att arvet från den sexuella revolutionen inneburit att ”vi tycks behandla varandra som utbytbara ting, som saker som man använder för sexuell njutning och sedan byter ut så snabbt som möjligt”. Verkligheten är snarare den att ungdomar idag, mycket tack vare den sexuella revolutionen, idag kan välja friare än tidigare generations ungdomar hur dom vill leva sina liv. Det är ingen som ser ner på den som vill vara ihop med sin pojkvän/flickvän och bara med den. Men andra, som hellre provar på flera partners, experimenterar, ja rent ut sagt knullar runt, kan också göra det idag utan att skam- och skuldbeläggas, åtminstone inte i samma utsträckning som under de tider som Levay drömmer sig tillbaka till.

Konservativa och socialister framställs ofta som motpoler på den politiska skalan. Men något de har gemensamt är att de tror att de vet bättre än individerna hur dessa ska leva sina liv. Det kan gälla ekonomisk politik, det kan gälla familjepolitik och det gäller också sexualpolitik. Som liberal tror man hellre på individens frihet och förmåga att ta ansvar för sitt liv och på mångfald och tolerans. Den sexuella revolutionen stod för detta: Peace, love and understanding! Den frigjorde långtifrån alla och det finns mycket kvar att kämpa för. De sexuella minoriteterna var grupper som kom bort och blev undanskuffade trots en ökad förståelse under 60-70-talen. Kampen går vidare för dessa och för allas rätt till en sexualitet på sina villkor. Peace out, Kjell-Åke!

Detta har inte så värst mycket med hebefili att göra, men jag måste bara tipsa om en av mina absoluta favoritbloggar: Skinhead Barbiedoll. Bakom den står en lika galen som genial Upplandstjej i 20-årsåldern. När hon inte skriver på sin bok (som har alla chanser att bli sensationellt bra), författar sorgliga betraktelser i det mindre formatet, beklagar sig över att hennes läkare skriver ut benzo och inte ecstasy eller festar med sina vänner så händer det att hon medverkar i porrfilm. Hennes berättelser från dessa inspelningar (Vellingesmärtor och Glidmedelshora) ger inte precis en glamorös eller uppkåtande bild av denna bransch.

Det som framförallt gör Skinhead Barbiedoll värd att upmmärksamma är hennes fantastiska språk. Då och då dyker det upp någon skribent som hittar ett helt unikt uttryck och här har vi en sådan. Hennes texter är poetiska, tuffa, träffsäkra, tragiska, komiska och liknar inga andra. Läs och njut! Skinhead Barbiedoll postar också ibland sevärda klipp på YouTube under namnet cpmongoretard. Och för att ändå anknyta till denna bloggs tema hebefili, kolla in detta sköna klipp där hon leker Britney:

Kandidat nr 3 i omröstningen Tidernas Tolv Tuffaste TonårsTjejer (TTTTT): Jeanne d’Arc

12 år gammal fick Jeanne d’Arc sin kallelse. Hon hörde röster som sa till henne att leva jungfruligt och att rädda Frankrike. Detta var vid tiden för hundraårskriget (13-1400-talet) och engelsmännen kontrollerade praktiskt taget Frankrike. Den okrönte franske kungen Karl VII hade hennes öra och som 17-åring fick hon uppdraget att leda de franska styrkorna i slaget om den belägrade staden Orléans.

Detta gjorde hon framgångsrikt och till stor del tack var Jeanne kunde engelsmännen besegras. Karl VII kunde bestiga tronen och Frankrike var franskt igen. Jeanne hamnade dock i engelsmännens klor och hon dömdes till döden efter en summarisk process och brändes som 19-åring på bål i Rouen i Normandie, år 1431.

De av oss som skolkade från historielektionerna och lyssnade på pop i stället kanske minns dessa rader från ”Bigmouth Strikes Again” av The Smiths:

”Now I know how Joan of Arc felt

When the flames rose

To her Roman nose

And her Walkman started to melt”

Kandidat nr 1 i omröstningen Tidernas Tolv Tuffaste TonårsTjejer (TTTTT): Britney Spears.

I all välmening kan man ju inte önska Britney något annat än allt gott i livet. Två graviditeter nu, inga trosor när hon kliver ut ur limousinen. Britney tar droger säger vissa. Britney umgås för mycket med Paris Hilton säger andra. Jag vet inte. Men på ett överjordiskt plan, vad spelar det för roll när vi pratar om en tjej som gjort ett storverk som detta:

Klippet är och förblir en klassiker. Hur många är vi inte som inspirerats sexuellt av detta? När detta hände umgicks jag på gamla Skunk. Sedan, när Britneys andra skiva kom – där hon hade någon skum röd rymddräkt på sig i en video – så bildade en kreativ person snabbt diskussionsgruppen ”Vi vill ha tillbaka den gamla Britney”. Ändå hade hade hon den underbara ”Lucky” framför sig då:

Ingen nutida hebefil kan undvika Britney Spears. Visst vill vi ha tillbaka den gamla Britney. Men det går ju inte. Man får bara önska att hon nu reder sitt liv efter framgången bättre än Whitney Houston gjort.

Tjaaa, vad kan en ung och en äldre ha gemensamt? Igår dök denna stupida fråga – som redan har besvarats en gång för alla av Johanna Sjödin – upp igen på en av Aftonbladets bloggar. Dessa borde för övrigt bojkottas efter vad Aftonbladet-webben har gjort för yttrandefriheten på sistone. Blogge Bloggelito och Oscar Swartz är som vanligt skarpa och adekvata i kritiken.

En av mina bästa vänner heter Emilia. Hon är 16. Jag är betydligt äldre. Det är stor åldersskillnad mellan henne och mig. Vi har inte sex. Men vi snackar ibland. Det ligger ett förslag nu om att s.k. grooming (äldre pratar med yngre med tankar om sex i huvudet) ska förbjudas. Enligt förslaget skall det bli olagligt att chatta med okyska avsikter med barn under 15. Thomas Bodström och ECPAT tycker dock att förslaget inte går tillräckligt långt utan att förbudet borde omfatta även 15-17-åringar. Läs Widar Nord om du har missat detta. Nedanstående borde väl förbjudas då?

Emilia har tillåtit mig att lägga ut vår konversation från igår inklusive hennes bloggadress. Läs hennes litteraturblogg! Den är bra.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se sa:

no sleep? ^^

Poe säger:

No. Själv? Hur kommer det sig?

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

två dagar i sträck á la shopping.

Poe säger:

Sitter och tvekar om i fall jag ska ringa nån polare och föreslå några öl på stan eller om jag ska stanna hemma

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

Mm.. Öl..

Poe säger:

Wohoo. Vad blev det för nåt?

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

en trenchcoat!

ett par skor

ett par jeans

och lite smågrejjer, typ sjalar och lite hudkrämer och så

Poe säger:

Trenchcoat låter tufft.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

Det är så hett ^_^

nästa månad är det dags att uppdatera underklädeslådan också ^_^

Poe säger:

Jag tänkte förresten följa ditt råd och promota min blogg på Qx. Fast har inte kommit loss med det ännu.

Oj!! Där förväntar jag mig en detaljerad rapport.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

jag har redan varit och tittat på en del.

Poe säger:

Vad är du inne på för grejer?

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

Jag hittade ett vitt set

med små broderade blommor

och så letar jag efter ett rött set

Poe säger:

Det låter väldigt fint

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

jag är rätt mycket inne på så komplicerat som möjligt ^^

Poe säger:

Iaf det första. Rött, är det inte för skrikigt?

Varför komplicera livet?

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

det ska vara HELA set

bh, string, hipster och strumpebandshållare

det är en smula svårt faktiskt

Poe säger:

Wow! Låter läckert.

Är M underklädsfetischist också?

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

nej

det är bara jag x)

Poe säger:

haha

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

han älskar dock när jag har på mig klänningar.

Poe säger:

Va sött!

Romantiskt

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

^^ baah..

jag älskar skor..

och underkläder ^^

och skor…

^^

Poe säger:

Vad för skor?

Underkläder är totalhett.

Skor funkar.

Och strumpor

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

Mhm, jag älskar stay-ups

skor varierar

blanka skor

och höga skor

Poe säger:

Satyups är läckert

Du är ju redan 180 lång. Du behöver inga höga skor!

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

jag är inte 180 O:

men 175+ ^^

Poe säger:

Aah nästan då.

Blanka skor är fint.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

och allt med sidensnören funkar

jag köpte vita stay-ups & hålare för ett tag sen

*hållare

Poe säger:

Vad tycker du om knästrumpor? Och sånba där långa lösa tjocka strumpor som ramlar ner emot skorna?

Wooo! Det låter läckert.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

jag har ett gäng såna ^^

knästrumpor is the shit

Poe säger:

Jag gillar det.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

jag har till och med ett par guldfärgade ^_^

Poe säger:

That’s cool!

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

totally

 

 

uh, vad gäller underkläder så funkar ALLT som är rosa

Poe säger:

Rosa är underbart. Blir småkåt när du nämner färgen.

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

Bah!

shame on you ^^

Poe säger:

Men nu ska jag ringa runt lite och höra om nån vill dricka öl.

Ha en grejt kväll!

Emilia – CUNT. / www.litteraturliv.blogg.se säger:

tjingeling

 

Det är detta slags samtal som Thomas Bodström vill förbjuda. Jag vet inte om jag vill knulla med Emilia eller inte (jag tänker knappt på saken och det tror jag inte hon gör heller). Vi snackar inte om sånt. Hon är tonåring. Jag är mycket äldre. Vad vet Thomas Bodström om hur jag tänker när jag chattar med Emilia? Och vilken rätt har han att ens fundera på det?

 

Vi börjar idag med några modetips inför våren som ju närmar sig med stormsteg. Det är hög tid att stuva in mössor och vantar i vinterlådorna. En look som kommer starkt i vår är kombinationen engelsk skolflicka och revolutionär guerillatjej. Rätt accessoarer är ovanligt viktigt (och sorry Kenza, I hate to break it to you, men Chihuahuahundar är bara så 2004). En stilikon som inspirerar mer än någonsin är Christine Noonan från Lindsay Andersons film “If…” (1968). Vår modell, Emma 18, från Stockholm, väljer till våren

 

Kortärmad skjorta, TM Lewin, import, 699 kr
Slips, secondhand, Myrorna, 20 kr
Kjol, secondhand, UFF, 40 kr
Vita bomullstrosor i basmodell, KappAhl, 3 par för 99 kr
Pistol, Desert Eagle 357 Magnum, privat import, 15000 kr

Det finns en kul funktion här på WordPress som heter Bloggstatistik. Där kan man se hur många besökare man har och hur de har hittat till ens blogg, bland annat vilka sökord som använts. Såg just detta:

Det är vid såna här tillfällen man inser att man skriver en kvalitetsblogg.

Är du en mogen man som ler inombords när du ser ett par fnittrande tonårstjejer på stan? En man som kan känna upphetsning när du råkar hamna bakom ett gäng 16-åringar i bikini i kön till glasskiosken på stranden? Kan det vara så att du råkar träffa på en mor med en 17-årig dotter och att du då finner dottern klart mer intressant och attraktiv trots att du är jämnårig med modern?

Du är inte ensam. En amerikansk undersökning har visat att när en grupp män fått peka ut kvinnan med de mest attraktiva anletsdragen på en grupp foton på kvinnor i blandade åldrar så har det varit tonårstjejen som fått de flesta ”rösterna”. Du är alltså helt normal. Ändå ses denna attraktion med stor skepsis, i vart fall i vårt moderna västerländska samhälle. För trots att du reagerar helt normalt så är du också onormal, gubbsjuk, pervers, rent av en pedofil i mångas ögon.

Inom forskningen har denna typ av läggning inte uppmärksammats mycket. En orsak till detta är att den helt enkelt inte betraktas som en särskild unik läggning bland sexvetare och psykologer. Det är helt ”normal” sexualitet menar en del. Går dragningen neråt i ålder till de lägre tonåren och den tidiga puberteten så betraktar vissa den som en variant av pedofili. Mellan normaliteten och pedofilin finns enligt detta synsätt ingenting. En del forskare vill dock se läggningen som något unikt och använder någon av termerna efebofili och hebefili.

Det har också blivit allt vanligare att hebefiler själva använder termen och vill betrakta sig som en unik artskild grupp. Och det finns skäl till det. Den problematik som en hebefil upplever har likheter med pedofilens men det finns också skillnader. Utlevd hebefili är till skillnad från utlevd pedofili delvis accepterat i de flesta samhällen, socialt och juridiskt. I Sverige har vi till exempel en 15-årsgräns som gör det lagligt för en mogen man (eller kvinna för den delen, även om detta verkar vara ovanligare) att ha relationer med tonåringar.

Hebefilernas självidentifiering tar sig ibland uttrycket av ett avståndstagande från pedofilerna. Detta på grund av de ofta råkar ut för att bli sedda som pedofiler. Och då blir den spontana reaktionen något slags känsla av förorättning och ilska: ”Jag är minsann ingen pedofil”. Samtidigt så märker ju varje hebefil att man inte betraktas som helt normal heller. Jag är själv till exempel en person som gärna ger min tjej en spontan kram eller kyss när vi sitter och fikar eller promenerar på stan och det är inte ovanligt att detta möts av skeptiska blickar eller rent av tillrop som ”Barnarov!”, ”Hitta någon i din egen ålder!”

Om man tittar historiskt så har en grupps kamp för social acceptans ofta skett genom avståndstagande från andra grupper. Det tydigaste exemplet här är de homosexuella. Dessa har sedan 60-talet framgångsrikt lyckats få bort det mesta av diskriminerande lagstiftning och attityder. En del i denna kamp har varit ett tydligt avståndstagande från andra minoriteter som till exempel pedofiler, zoofiler och nekrofiler. Attityderna mot andra sexuella minoriteter är ofta mer hätska och fördomsfulla bland de homosexuella än bland de ”helt normala”.

Om vi hebefiler vill uppnå social acceptans bör vi då gå samma väg som de homosexuella? Det vill säga kohandla fram acceptansen med hjälp av ett tydligt markerande gentemot andra sexuella minoriteter, främst pedofilerna i vårt fall. Jag tycker inte det är rätt väg att gå. Alla sexuella minoritetsgrupper bör accepteras och det är osolidariskt och närmast oetiskt att köpa sig acceptans genom att försämra situationen för andra grupper som redan har det svårt.

Men, invänder då många, ”Hur kan ni göra anspråk på social acceptans om ni allierar er med barnknullare, likknullare och hundknullare? De är ju vidriga och äckliga.” Här måste man ju komma ihåg den helt avgörande skillnaden mellan läggning och praktik. Ingen människa väljer sin läggning. Däremot väljer man om och hur man praktiserar den. Och det är för sina handlingar och inte för sin läggning som varje människa ska bära sitt ansvar.

I den ofta hätska debatten som uppstod kring sidan pedofili.se i somras markerade sidans författare tydligt att han inte uppmanade till några olagligheter. I en radiointervju berättade han dessutom att han var en icke-praktiserande pedofil, en svår och respektabel livssituation som han säkert delar med många. Undersökningar visar dessutom att flertalet övergrepp på barn utförs av andra än pedofiler. Tillfällighetsförbrytare och ”allätare” är de dominerande grupperna. Vad gäller handlingar där djur kommer till skada är knappast heller zoofilerna en grupp som bär på någon betydande skuld.

Därför finns det ingen som helst anledning till att hebefilernas kamp för acceptans ska utkämpas på några andra sexuella minoriteters bekostnad. Tvärtom är solidaritet över minoritetsgränserna ett etiskt imperativ.