Charlotte, 27, är orimofil. I år ska hon gifta sig med sin älskade, en 24 år äldre man. Ända sedan hon började tänka på sex och kärlek har hon attraherats av betydligt äldre män, i hennes föräldrars ålder och äldre. Hon har tvingats kämpa för sin rätt till sin egen sexualitet och identitet. Stora delar av omgivningen har försökt att få henne att ”inse” att hennes läggning är ”störd” och felaktig. Skamligt nog inkluderar omgivningen här en psykolog som hon hänvisades till som tonårstjej. Charlotte har dock tagit sig igenom det hela och i år stundar hennes bröllop. Hon har vänligt nog svarat på några frågor om sin väg hit.

Hej Charlotte! Vill du börja med att berätta lite om dig själv?

Hejsan, Poe!

Jo, det är klart jag kan. Är i några få ord en glad och äventyrslysten tjej på 27 år som tar dagen som den kommer och hellre ser lösningar än problem. Har gått en massa utbildningar, allt från urmakare till logistiker. Utan att riktigt hittat vad det var jag ville göra med mitt liv. Började skriva poesi och andra texter och det kändes rätt, så det är det jag håller på med just nu.

Du har berättat att du sen du var mycket ung har attraherats av betydligt äldre män. Kommer du ihåg hur det började?

Jag kan inte säga att det började, jag har alltid haft det i mig. Jämnåriga killar har aldrig varit intressanta. Men om jag måste säga på ett ungefär så är det någonstans mellan 8 och 10. Ungefär när jag började komma på vad sex och attraktion var för något.

När du var 13 inledde du en relation med en 43-årig man. Kan du berätta mer om denna? Hur träffades ni? Vad var det som drog er till varandra? Hur fungerade relationen? Fick omgivningen veta något? Vad fick ni för reaktioner? Varför tog det slut?

Oj, det var många frågor på en gång, jag ska försöka räta ut dem. För att förstå hur man som 13åring över huvudtaget kunde komma i kontakt med en så mycket äldre man får jag nog dra det hela från början. Jag var extremt medveten om att jag ville bli av med min oskuld, lyckades efter många försök och många år med det när jag var 12.

Ungefär samtidigt så ”uppfanns” internet. I alla fall så att man kunde sitta på biblioteket och chatta. Eftersom man var anonym så kunde jag helt plötsligt vara 17 år och inte 13, då var det ”okej” för någon som var äldre att chatta med mig. För att riktigt förstå varför jag kände behovet av att träffa någon så hör det tillsammans med att jag är undergiven i sexuella sammanhang. Det är också något jag vetat så länge jag kan minnas. Men det är inget man direkt säger till någon man träffat och känner en dragningskraft till. Internet löste den frågan också. Man behövde inte ”skämmas” för vad man tände på.

För att då svara på dina frågor. Jag var 13 år och fått kontakt med en man, vi kallar honom A och vi hade pratat telefon och mailat en massa. Han hade fått reda på att jag var undergiven men att jag aldrig hade provat detta i verkligheten. Vi bestämde oss för att ses på ett kafé i centrum och träffades där, hade aldrig i hela mitt liv varit så nervös. Allt gick super bra, vi ”klickade”, satt och pratade om precis allting, jag erkände att jag inte var 17 utan bara 13, men det hade han räknat ut redan innan.

Vi träffades så ofta vi kunde, i hemlighet för mina föräldrar, dessutom bodde han 50 mil ifrån, så det blev kanske en gång i månaden. Eftersom vi från början bara hade sex som gemensam nämnare så hittade vi massor av likheter även inom annat. Jag kan inte säga att vi kände av den stora åldersskillnaden mer än att vi såg ut som far och dotter. Jag har alltid varit allmänbildad och kunnig om det mesta, lite ”lillgammal”. Så det var inte något problem för oss, mina vänner tyckte att det antingen var ”sjukt äckligt” eller ”fett coolt”, men så hade jag inte så många nära vänner heller. A hade en vän som visste om mig och som vi träffade över en bit mat eller så, men han tyckte inte att det var så konstigt. Eller så sa han inte nått. Någon annan vän till A vet jag inte om. Vi umgicks bara med varandra.

Efter ett år så pga en massa olika saker så läste mina föräldrar min dagbok. Ställde mig mot väggen och jag erkände. De var rasande, ringde upp A och hotade med att anmäla honom trots mina protester. Jag fick utegångsförbud och en massa annat och vi förlorade kontakten. Det dröjde nästan ett halvår innan vi såg igen men det kändes bara bättre än innan så vi fortsatte där vi slutat. Jag hade blivit äldre, kunde resa upp till honom i o m att jag var aktiv inom politiken och vi sågs oftare.

Som många inte tror så hade vi faktiskt en relation, pratade, skrattade och diskuterade. Ett slags distansförhållande som för oss fungerade utmärkt. Vi var tillsammans i över tre år på detta viset tills jag en dag fick reda på att jag var gravid. Gjorde en abort och klarade helt enkelt inte av att träffa honom. Slutade ha sex på nästan ett år och träffade inte någon. Så det gick som det gick. Idag vet jag inte hur det är med A, hade gärna fått kontakt med honom igen, bara för att få reda på hur han såg på hela situationen.

När det talas om relationer mellan unga tjejer och mogna män så säger många att det kan inte handla om något annat än sex för att det skulle vara omöjligt att ha utbyte med varann också på andra plan. Vad säger du om detta?

Visst kan det vara så, det är ju den sexuella drivkraften som är stark, men det går inte att bygga en relation bara på sex, det håller inte. Har hört någonstans att om sexet fungerar i en relation är det 20 % av relationen, om det inte fungerar är det 80 %. Man träffas kanske för att det sexuella är underbart, men det går inte( det finns alltid undantag) att ha en längre relation. Hur mycket man inte vill tro det så har alla generationer något som finns i nästa. Vill man hitta gemensamma saker så gör man det. Man kan inte ha sex jämt.

Bara att lära sig nya saker, se saker på ett annorlunda sätt, det ger mig i alla fall enormt mycket. Något man inte får när man bara umgås med sina jämnåriga. Att sitta och få information av någon som har varit med om det innan är enormt. Eller för den delen, dela med sig om hur min generation ser på saker och ting. Men jag tror nog det krävs en enorm vilja för att orka, det är inte så lätt som det låter. Vi är invaggade med att det ska vara på ett visst sätt, sen när det inte stämmer så måste man ta det till sig.

Har du flera relationer eller träffar med betydligt äldre män? Hur har dessa fungerat?

Jag har haft ett antal, oftast har det fungerat utmärkt. Största orsaken till att det inte fungerar är för att hans vänner inte förstår, eller att han inte klarar av trycket utifrån. Jag tror att min generation tar det lite lättare. De gamla ramarna för hur en relation ska se ut luckras upp och ung/gammal, kille/tjej, det är inte så viktigt, det viktigaste är vem du är själv.

Jag känner mig alltid med bekväm med människor som är mycket äldre än mig, så för mig så är det naturligt. Men de som jag varit tillsammans med har det ofta varit första gången de är med en så pass yngre tjej. Det är mycket jobb, många åsikter och mycket som måste göras för att man ska få det att fungera. Men för min del så är det värt det.

Har du haft relationer med jämnåriga också? Hur har dessa fungerat?

Jag har haft två st seriösa, det var mest när jag ville vara ”normal” som jag hade dem. Dels för att mina föräldrar var hemskt oroliga och för att ”man bara skulle ha det så”. Inte de bästa sakerna att bygga fungerande relationer på. Så självklart gick det som det gick. Jag såg dem som mina vänner och de såg mig som sin flickvän, dömt att misslyckas. Vi har dock skiljts som vänner och håller en viss kontakt idag, svårt bara att förklara att det är inte honom det är fel på det är hans ålder.

Vad tror du det är rent allmänt som gör att du attraheras av betydligt äldre män?

Stora faktorer är makt, kunskap, något som killar i min ålder sällan har. Den uppskattning som visas mig och att äldre män vågar säga vad de tycker och ger komplimanger. Sen att grått hår och smala vader är stora ”turn-ons” gör sitt till… Kan inte peka på något annat som är allmänt, men det är mycket makt, sen om det är för att jag är undergiven det vet jag inte.

Hur har omgivningen (föräldrar, vänner m.fl.) reagerat på din läggning?

Som jag svarade så var mina föräldrar oroliga, bekymrade och mest för att jag skulle råka illa ut. Men också för att jag inte skulle få ett fungerade förhållande och bli lycklig. Idag så ser de dock att jag har det underbart och det är så här jag vill ha det. Innan så trodde de nog att jag i någon tonårskris…

Min bästa vän kan inte förstå, men hon accepterar. Hon tyckte mest att det var lite konstigt och väldigt annorlunda men idag så ser också hon att jag mår bra och är lycklig. Resten av mänskligheten bryr jag mig inte så mycket om. Mer än att vi båda måste förklara att det inte är min pappa jag är ute och går med utan mannen jag ska gifta mig med. Hans döttrar som är 20 och 32 tycket att det var konstigt men nu när vi lärt känna varandra så ser de inte heller något problem. Den yngsta tycker att det är lite pinsamt, men hon och jag kommer bra överens och vi har kul ihop.

Du har berättat att du varit i kontakt med psyiatriker/psykologer för att prata om din läggning. Hur har du blivit bemött där? Har de betraktat dig som ”störd” och försökt ”bota” dig och/eller har du fått ett mer bejakande bemötande?

På BUP (Barn och Ungdoms Psyk) så skulle de bota mig, jag hade en felaktig syn på kärlek och sex. Då var jag 14 år och mina stackars föräldrar hade just fått reda på att jag var tillsammans med en man i min pappas ålder och att han dessutom piskade min rumpa. Inte det lättaste. Psykologen tycket nog att jag var hel knäpp, ville sätta mig på medicin och frågade hela tiden om min pappa hade tagit på mig. Vilket hon inte kunde förstå att han INTE hade gjort. Tjatade som bara den att jag måste ha blivit tvingad till allt och att jag var utnyttjad. Jag blev bara förbannad och slutade gå dit.

Fick en depp-period efter min andra abort och sökte upp en hjärnskrynklare till. Denna var mycket bättre och hjälpte bara mina problem utan att kalla mig sjuk eller knäpp. Han var också den första som förstod att jag inte hade någon sjukdom utan bara var lessen. Halleluja!

Du nämnde att du också kan tända på betydligt yngre tjejer? Vill du berätta mer om detta? Vad är det som attraherar dig hos dessa? Är det något du har levt ut eller drömmer om att leva ut?

Ja det gör jag, hade svårt att förstå varför jag inte tände på vuxna kvinnor/tjejer men kunde gå igång på två sekunder om hon hade små utvecklade bröst och var helt len. Jag kallar mig bi men inte med vuxna, tonåringar och helst då den undre delen av tonåren, innan puberteten har slagit helt igenom är underbar. Hade en sexuell relation med en tjej som var fem år yngre än mig, jag var 15 år och hon skulle fylla 11. Det var underbart och vi båda njöt men idag så tror jag inte att det går. För många gränser och för mycket som kan gå fel är väl den största orsaken till det. Men drömma och fantisera gör jag och min man förstår mig fullt ut. Så på ett sätt lever jag ut det genom att leka att det är jag som är den unga flickan, det ger en viss tillfredsställelse. Men jag håller mig helst inom lagens gränser (om det nu inte gäller bilkörning, gasen fastnar så lätt i botten).

Har du några tips till unga tjejer som känner som du gjorde när du var ung tonåring?

Våga, var försiktig och lita på att det alltid finns någon som du kommer att hitta. Ge aldrig upp!

Tack för att du ville ställa upp på intervjun. Och lycka till inför bröllopet!

Tack själv för en trevlig blogg! Tack så mycket, till jul är jag fru!

För oss hebefiler som också hänger på Flashback forum är KarlWikman ett av de mest respekterade namnen. Han har där berättat öppet om sin hebefili och han har dessutom ”avslöjat” att han är identisk med författaren till en av de mest älskade och cirkulerade novellerna publicerade på svenska på nätet med hebefilt (och även sadistiskt) tema någonsin, nämligen ”Thailändsk elev” som han publicerade 1999 under signaturen Micke Morot. Karl Wikman har besvarat mina frågor skriftligen.

Du har beskrivit dig själv som hebefil. Kan du definiera dig närmare? Pojkar och/eller flickor? Vilka åldrar?

Jag brukar se det som att alla människor har sin egen åldersrelaterade eller hellre mognadsrelaterade ”attraktionskurva”. Tänk dig ett koordinatsystem där du på y-axeln placerar ”grad av sexuell attraktion” och på x-axeln placerar ”partners fysiska mognadsnivå”. Min kurva har då sin ”puckel” mellan att flickor hamnar i puberteten till dess att de är färdiga med sin pubertetsutveckling. Allra mest sexuellt attraktiva tycker jag att flickor är i den tidiga puberteten, när brösten börjar utvecklas på allvar och de växer hastigt på längden och är längre än sina jämnåriga pojkar. Sekundära könskarakteristika skall inte vara helt utvecklade, men utvecklingen skall vara påbörjad. Och det är alltså flickor som gäller för min del – inte pojkar.

Jag kan också tycka att vissa flickor är sexuellt attraktiva även något år före puberteten – men det hör till undantagen att jag reagerar så, vilket gör att jag tvekar att kalla mig också för pedofil. Däremot är jag helt klart också teleiofil (teleiofili=sexuell attraktion till vuxna) – jag fortsätter att känna sexuell attraktion till kvinnor långt upp i åldrarna. Det är helt enkelt så att bland 13-åringar så har drygt hälften av alla flickor ett utseende som attraherar mig starkt, medan den procentuella andelen attraktiva 40-åriga kvinnor är tämligen liten i min smak.

Min ”attraktionskurva” ligger alltså nere vid nollnivån alldeles fram till när flickor närmar sig puberteten. Där går den sedan rakt upp till en toppnivå, som sakta börjar falla av efter 16-årsåldern och närmar sig nollnivån igen efter klimakteriet.

Vissa blir helt enkelt hebefiler genom att alltid dras till tonåringar och sedan åldras. För andra är det något som kommer senare i livet. Hur var det för dig?

Min sexuella preferens för flickor i tonåren är något som utvecklats på senare år. Jag upptäckte när jag var ungefär 22-23 år gammal att jag gillade att titta på yngre tjejer. Jag hade annars uteslutande tittat på jämnåriga och äldre. Min ”gubbsjuka” har sedan tilltagit allt mer, och nu är det bara undantagsvis jag ser med större sexuell åtrå på en jämnårig kvinna när jag själv så smått börjar närma mig 40.

Begreppet hebefili kritiseras från flera håll. En del anser att det är ett helt onödigt begrepp eftersom det är helt självklart att vi män tänder på tonårstjejer. Andra menar att det bara är en variant av pedofili. Hur ser du på detta?

Jag tror att de som vill jämställa hebefili med pedofili tänker mer på lagstiftning och värdering av sexuella handlingar än de tänker på saken ur ett rent begreppsligt perspektiv. Eller så har de kanske snöat in på att man i Sverige anses vara ”barn” i laglig mening tills man är 15 år (straffmyndighetsåldern). Pedofili betyder ju ordagrant ”kärlek till barn”, och anser man då att man är ”barn” tills man är 15 så är det ju på sätt och vis rimligt att man också anser hebefiler med en preferens för personer yngre än 15 år också är pedofiler.

Hebefiler brukar å sin sida hävda att man bör använda en mer biologisk definition av ”barn” när man konstruerar sina begrepp – inte minst för att saken blir något mindre godtycklig då. ”Barn” ser man då som prepubertala individer. Med pubertetens inträde upphör barndomen och därför är hebefili och pedofili två helt olika fenomen.

Jag tror det vore olyckligt att inte hålla isär pedofili och hebefili när man exempelvis är intresserad av att studera orsakerna till att dessa former av sexuella preferenser uppstår. Hebefili kan knappast anses vara biologiskt omotiverat på samma vis som pedofili är – och därför misstänker jag starkt att pedofili delvis har andra bakomliggande orsaker än hebefili har.

Det finns de hebefiler som är säkra på att deras hebefila läggning är ”exklusiv” på så vis att de helt utesluter att de skulle känna sexuell attraktion till vuxna kvinnor på det sätt som teleiofiler gör. Det tror jag är mycket ovanligt. Jag tror istället att hebefili faller inom ”normalspannet” för manlig sexualitet, och att det vanliga är att man fortsätter att vara sexuellt attraherad av kvinnor även högre upp i åldrarna (givet att de är i god fysisk form).

När du skriver att somliga anser att ”det är helt självklart att vi män tänder på tonårstjejer” så nickar jag förstås instämmande, efter som det finns överväldigande empirisk evidens för den saken. I samhällen som är mer patriarkalt präglade än vårt eget (som ju i alla fall börjar närma sig jämställdhet) finns en tydlig tendens att äldre män ingår äktenskap med yngre kvinnor. Så har det varit i vår egen historia, och så har det varit i andra kulturers historia. Men man behöver inte gå så långt för att se att det är unga könsmogna kvinnor som är de främsta objekten för vår sexuella attraktion: Det räcker med att studera reklambilder (det är vanligt med mycket unga kvinnor i underklädesreklamen och i modebranschen) eller att kasta ett öga på den moderna forskningen om skönhetspreferenser.

En tysk studie där man arbetade med så kallade ”kompositbilder” av ansikten visar att ansikten som vi bedömer som vackra har vissa gemensamma drag. Om man exempelvis tar ett antal ansiktsbilder av mycket vackra kvinnor som alla är över 18 år gamla och framställer en kompositbild av dem, så kommer kompositbilden dels att bedömas som långt mycket vackrare än medelvärdet av de ingående riktiga ansiktenas attraktivitet, dels förefalla avsevärt yngre än de ingående riktiga ansiktena. Modellen på kompositbilden förefaller vara omkring 14 år gammal, eftersom en viktig del i varför de äkta ansiktsbilderna bedömdes som vackra var att de ägde en egenskap som kallas ”babyfaceness”.

Om man blandar in barnsliga eller ungdomliga ansiktsdrag i bilder av äkta ansikten, så bedöms de ansikten som innehåller 10-50% barnsliga drag som vackrare än originalansiktena av en mycket stor majoritet. Detta ansikte

med 40% barnsliga drag bedöms som betydligt vackrare än detta ansikte

med 0% inblandning av barnsliga drag.

Liknande studier har utförts på silhuettbilder. Man har där funnit att män föredrar kvinnokroppar med en viss kvot mellan midjemått och höftmått (ca 0.7 för att vara exakt) och en viss BMI (ca 19-20). Sådana mått är betydligt vanligare bland yngre kvinnor än bland äldre.

Jag har tyvärr aldrig sett någon bra studie av så kallad ”penile tumescence”-typ där man mäter mäns penisreaktioner till bilder av kvinnor i olika åldrar. En sådan studie skulle ju ha möjlighet att bringa klarhet i den där ”normalitetsfrågan” som ständigt finns i diskussionen om hebefili. Men egentligen är den frågan tämligen ointressant, även om jag här har ägnat den stor uppmärksamhet. Frågan om hur vanlig eller ovanlig en företeelse är har ju ingen betydelse för hur den skall värderas, inte sant?

Har du haft fungerande relationer med jämnåriga och/eller äldre också?

Lustigt att du använder ordet ”också”, vilket implicerar att jag skulle ha haft relationer med flickor i den ålder jag är som mest attraherad av. Det har jag inte. Jag lever sedan 20-årsåldern tillsammans med en kvinna som är jämnårig med mig. Vi är gifta. Hon är min enda sexualpartner sedan vi blev tillsammans – alltså sedan nära nog 20 år nu.

Jag tror inte att jag skulle kunna ha en fungerande relation med en tjej som var i de tidiga tonåren. Trots att jag inte är särskilt fysiskt attraherad av min fru har vi ett fantastiskt sexliv, och vi har en mycket bra relation också i övrigt. Vi ger varandra ett stort intellektuellt utbyte och är varandras livspartners på ett sätt som jag inte kan se att man enkelt skulle kunna vara i ett förhållande med mycket stor skillnad i mental mognad.

Humbert Humbert i Nabokovs ”Lolita” hade en tanke om att han skulle uppfostra sin unga följeslagerska till att bli hans idealpartner, men det är en idé jag inte tror på. Kärlek och attraktion över generationsgränserna kan förstås finnas, och visst tycks det som om förhållanden av det slaget kan bli lyckade, men jag tror det hör till undantagen. Jag behöver en intelligent och mogen livspartner med livserfarenhet.

Vad betyder ”teen porn” för dig?

Menar du 1) vad begreppet ”teen porn” innebär, eller 2) vad själva företeelsen har för betydelse i mitt liv?

På fråga 1) så är svaret att jag tolkar begreppet som namn på minst två företeelser. Det ena är erotiserandet av unga men fullt lagliga flickor eller rentav äldre kvinnor försedda med flätor och knytblus. Porrfilmaren Max Steiner (Max Hardcore) har gjort en karriär av att klä upp unga flickor i skoluniform och att ha mycket avancerad och hårdhänt sex med dem. Ariel Rebel

är typisk ”teen porn” – en ung och mycket vacker tjej med små bröst. Hon är 18 fyllda, men i vissa fotovinklar ser hon ut att vara kanske 12-13 år gammal, om man kisar lite med ögonen.

Det andra sättet som begreppet kan förstås på är: porr eller erotiska bilder med alldeles äkta tonåringar – sådant som faller under den svenska lagstiftningens klassificering av barnpornografi.

I den första bemärkelsen är detta någonting som betyder ganska mycket i mitt liv. Jag har en stor samling pornografi av den typen. Både bilder och filmer. Denna pornografi är en viktig del av min utlevelse av min hebefili.

Erotiska bilder av äkta tonåringar betyder också en hel del för mig. Det är ju inte olagligt att surfa runt och titta på sådana bilder, så länge man inte sparar bilderna på sin hårddisk. Och om man avaktiverar sin webbläsares cache-funktion så lämnar tittandet inte ens temporära filer på datorn. Bilder på unga tonåringar på nudiststränder eller i bikini är inte moraliskt stötande, tycker jag (ingen kommer ju till skada vid bildernas tillblivelse, eller som en följd av att jag tittar på dem), så det unnar jag mig att surfa runt och titta på. Det är också en viktig del av min utlevelse.

Om jag inte hade dessa utlopp för min sexualitet så vore mitt liv betydligt tristare, den saken är säker! Novellskrivande har sin tjusning, liksom att läsa god erotisk litteratur, men min hjärna är beroende av visuell stimulans ibland.

Gränsdragningen mellan hebefili och pedofili upplevs av många som problematisk. Detta gäller både sympatisörer till dessa läggningar (eller någon av dessa) och rent sexnegativa. Hur ser du på detta?

Att man drar en skarp gräns kan kanske ses som hotfullt, om det samtidigt talas om att man borde sänka byxmyndighetsåldern till pubertetens inträdande eller att man skulle tillåta porr med personer som är könsmogna oavsett ålder. Kanske tycker pedofiler att de riskerar att bli lämnade utanför i ännu en rörelse mot sexuellt likaberättigande (pedofiler uteslöts ju ur gayrörelsens kamp för likaberättigande, för att bögar och flator enklare skulle kunna hävda sin legitimitet).

Mitt svar på frågan kommer att komma in mycket på det du berör i nästa fråga, så jag fortsätter där:

Hur ser du rent allmänt på de sexuella minoriteterna? Borde alla accepteras? Borde det sättas gränser?

Givetvis bör alla sexuella minoriteter accepteras. Man måste mycket tydligt skilja på handlingar och tankar. Så enkel är hela saken för mig.

Den som fantiserar om vaniljsex med sin jämnåriga partner är lika mycket värd som den som fantiserar om att begå överfallsvåldtäkter på dagisbarn – hur chockerande det än kan vara att ens tänka att det finns människor som har sådana fantasier. Fantasierna skadar nämligen ingen människa – utom möjligen den som fantiserar och har samvetskval över detta till följd av omgivningens bristande acceptans för ens läggning. Det är när fantasier går över till handling som saker inträder i den sfär där moraliserande omdömen och lagstiftning är på sin plats.

En fundamental princip som jag tycker att man bör ta på stort allvar som upplyst humanist är den om alla människors rätt till självbestämmande över sin egen kropp. Den enda anledningen vi normalt bör få åberopa för att inskränka individers frihet är att deras handlingar utgör en fara för andra. Men bör alltså inte ingripa ens om en individ skadar/riskerar sig själv med sina handlingar – så som rökare, bergsklättrare, extremsportare och överviktiga gör. Däremot bör man kanske få lov att ingripa med paternalistiskt tvång (alltså för individens egen skull) när denne har fått sin förmåga till självbestämmande nedsatt – exempelvis av drogmissbruk/alkoholism. Där har förmågan till självbestämmande satts ur spel, och då kan vi få lov att ingripa ”för individens egen skull” mot dennes vilja, så länge förmågan till självbestämmande är nedsatt.

Bör man då slopa alla åldersgränser för sexuella handlingar mellan barn och vuxna eller mellan yngre tonåringar och vuxna? Nej, det tycker jag vore problematiskt. För sex är faktiskt inte helt ofarligt, och unga individers förmåga till självbestämmande är faktiskt inte fullt utvecklad. Därför kan barn och unga inte fatta ”informerade beslut” om sexuella handlingar. Det engelska uttrycket ”informed consent” är mycket relevant i sammanhanget.

Ett barn kan mycket väl samtycka till sexuella handlingar. Barn leker sexuella lekar redan på dagis, även utan att ha blivit utsatta för övergrepp av vuxna eller ha tvingats se på porrfilm. Det är en del av deras naturliga nyfikenhet på kroppen och våra olikheter. De kan vilja klämma på kvinnors bröst eller se på när pappa kissar. De leker gärna ”doktor” eller ”du visar din så visar jag min” och det är inget tvivel om att de till en del är medvetna om att det de experimenterar med har sexuella undertoner. Det är spännande och pirrigt. Barn kan också på detta vis samtycka till och initiera sexuella handlingar med vuxna, även om det är vanligare att de har förstått att sexuella känslor är något som man skall hålla lite hemligt för vuxna, eftersom de vuxna reagerar så kraftigt när de kommer till uttryck.

Det barn saknar är dock den fulla förmågan till samtycke. Barn är automatiskt i ett beroendeförhållande till vuxna i deras omgivning. Vuxna bestämmer, helt enkelt. Därför kan barn lätt bli förförda eller manipulerade att göra saker som de inte är bekväma med. Vuxna kan lätt utnyttja barns beroendeställning, eftersom barn inte enkelt kan uttrycka vad de har varit med om och vad de helst inte skulle vilja vara med om.

När det gäller ungdomar i yngre tonåren – sådana jag själv har ett egenintresse av att tillåta sex med, kan man tycka – så är saken inte fullt lika besvärlig med samtyckesaspekten. En 13-åring har nog ofta utvecklat en mycket god förmåga till självbestämmande och samtycke. Kanske mer så idag än för 30 år sedan till och med. Men då kommer vi till problemet med ”informerat” samtycke.

Vi har valt att lägga åldern för valdeltagande i allmänna val till 18 år, eftersom man då bör ha utvecklat ett sådant tänkande att man kan begripa i alla fall grunderna till olikheterna mellan de olika partierna och några av konsekvenserna av olika politiska förslag. Att inlåta sig på sexuella handlingar kan vara väl så livsavgörande och riskabelt som att rösta i allmänna val. Om man inte förstår hur sexuellt överförbara sjukdomar smittar, vad de kan ha för konsekvenser, och hur man bäst skyddar sig, så bör man kanske inte börja ha sex? En så ”ofarlig” sjukdom som klamydia kan ofta vara helt symtomfri men ändå leda till sterilitet. Osynligt kondylom kan leda till livmoderhalscancer eller cancer i munhålan. Oskyddat sex kan leda till graviditet – och att göra abort är inget lätt beslut att ha på sitt samvete.

Jag tycker inte att man kan anses fullt mogen att börja ha sex förrän man har utvecklat både förmåga till samtycke och självbestämmande och en tillräcklig kunskapsbas. Att införa ”knullkörkort” för att göra byxmyndigheten mindre godtycklig än en strikt åldersgräns har jag ibland argumenterat för (mest på skoj) – men det vore kanske att från statligt håll gå in och i ännu högre grad än idag gå in och styra i ungdomars sexualitet. Och ett sådant system skulle kanske leda till ännu värre moralpanik och lätt kunna manipuleras till att bli strängare än det väl inarbetade system vi har idag. Och vill vi verkligen ha en myndighet som rotar omkring i ungdomars underliv för att kontrollera om de är fysiskt könsmogna – vilket för övrigt är en process med en ganska stor ”penumbra” (=vaghet, gråzon)…?

Mitt svar är alltså: Ja, det bör sättas gränser. Åldersgränsen för sex är en ganska bra lag. Den kanske borde justeras något enstaka år nedåt, men den är exempel på en ganska så rimlig kompromiss mellan olika viktiga värden.

Men vissa andra gränser är kanske helt orimliga. En gräns som vi sätter handlar om medverkande i pornografi och erotisk bild. Jag ser inga större problem i att man tillåter spridande av nakenbilder på barn och ungdomar – även bilder med exponerade könsorgan. Så länge bilderna inte har tillkommit vid erotisk posering, vilket är ett övergrepp, så finns där ju inget offer! Likaså borde man få lov att framställa och sprida virtuellt framställd barnpornografi (och snuff-pornografi, och grov våldtäktspornografi, mm) eftersom där inte kan finnas något offer när det bara är ettor och nollor i en dator som manipuleras.

Det är också konstigt att man inte skall få lov att medverka i porrfilm om man nu är byxmyndig. Har man tillräcklig förmåga till informerat samtycke till att ha sex (med allt vad det innebär av olika risker), så borde man väl ha tillräcklig förmåga till informerat samtycke till att fånga saken på bild och låta bilderna spridas.

För att sammanfatta:

Jag är på det hela taget för att man försöker införa ett perspektiv där man skiljer tydligt mellan tankar och handlingar. Alla läggningar är fullt acceptabla, så länge de inte utlevs på någon annans bekostnad. Om folk skulle börja skriva in på sina donatorkort att de önskar donera sina organ till medicinsk forskning och sin övriga lekamen till nekrofilernas riksförbund, så vore det helt i sin ordning i mitt tycke. Ingen kommer ju till skada. Och om ett företag började tillverka sexdockor i form av barn och tillhörande virtuell barnporr, så tycker jag att det vore helt i sin ordning – rentav berömvärt, eftersom det skulle ge så många pedofiler så stor njutning.

Men om pedofiler börjar ropa på att man skall tillåta sexuella handlingar mellan barn och vuxna så länge man inte kan bevisa tvång, eller om hebefiler börjar ropa på att vuxna skall få ha sex med tolvåringar om man bara skriver på ett papper om informerat samtycke först, då drar jag åt mig öronen. Där finns för mycket potential för missbruk och övergrepp.

På Flashback har du berättat att du inte lever ut din hebefili. Hur fungerar det? Är det inte väldigt frustrerande?

Kort svar: Jo, det är väldigt frustrerande. Jag tittar längtansfullt efter unga flickor på stan. Mina våta blickar följer dem på badhuset. Jag får hela tiden hålla mig i skinnet så att jag inte får för mig att ladda hem olagliga bilder till min dator – jag vet ju var sådant går att få tag på. Och när jag har sex med min fru får jag ofta försöka blunda och föreställa mig att hon var ung och slank och vacker. Men så är det nog för många, även om de inte är hebefiler.

Att försöka leva ut min hebefili vore ren galenskap! Jag skulle för det första aldrig kunna fortsätta vara gift med min underbara hustru. Jag skulle bli en sådan där glosögd snuskhummer som hängde efter tonårsflickor på badhuset och utanför skolorna. Eller så skulle jag få försöka ta en lärarexamen och söka jobb på en högstadieskola, och hela tiden få hålla mig i skinnet för att inte tafsa på småflickorna. Och de skulle nog märka min läggning, och så skulle det börja gå rykten om mig. Och hur stor chans har en 35+are som närmar sig 40 att hitta en villig flicka på 15 år? Det skulle vara förödande för mitt sociala liv att inleda en sådan jakt. Nej tack, det är bättre med fantasierna och frustrationen!

Vissa romantiker påstår att just icke-utlevande ger en extra kvalitet åt den längtan man inte lever ut. Genom att det ger ökad njutning av konst, kultur och tankar kring fenomenet. Är detta romantiskt struntprat eller ligger det något i det?

Struntprat. Jag längtade i minst 8 år efter att ha sex med en tjej. När det äntligen inträffade så ångrade jag det inte, och jag skulle aldrig få för mig att börja längta efter att ha det ogjort bara för att få komma tillbaka till den där intensiva längtan och nyfikenheten jag hade innan. Utlevande är mycket skönare än återhållet begär. Visst ger det en ökad njutning av hebefilirelaterad konst och kultur, men njutningen är bitterljuv och det bittra är starkare än det ljuva.

Men utlevande är idag oförenligt med ett normalt socialt liv. Jag vill inte bli som Humbert Humbert.

Min förhoppning står till utvecklingen av kraftfullare datorer och virtuella miljöer där man kan leva ut sina sexuella lustar utan att någon kommer till skada, oavsett hur depraverade ens böjelser är.

Tack för ordet! Det var roligt att medverka i din intervju. Jag hoppas att jag inte har varit för långrandig.

Morlid, en känd profil från Flashback forum, har i dagarna lanserat en hebefilsajt med adressen http://hebefil.co.nr/ Jag ställde några frågor till honom.

Hej Morlid! Du har skrivit på Flashback att du planerar att starta Sveriges största hebefilsajt. Vill du berätta mer om dina planer?

Hej Poe!

Först och främst så vill jag tala om att mycket av planeringen av hebefilsidan och stora ”sexliberala projektet” fortfarande ligger på planeringsbordet, mycket på grund av att jag vill ha in fler engagerade människor i projektet! Ju fler – ju bättre!

Konceptet med det större projektet är redan bestämt och i stora drag så handlar det om att skapa ett nätverk av sidor med sexliberal inriktning och varierande syften, som i vissa fall är drivna av separata administratörer.

Hebefilsajten som är planerad kommer att bli en av de större grundstenarna i nätverket med störst betydelse.

Det är mina planer.

Varför ska man starta en hebefilsajt överhuvudtaget? Att män tänder på tonårstjejer är vetenskapligt bevisat – det kan väl inte kallas en sexuell minoritet?

Anledningarna till varför en sajt behövs är många, några av de anledningar som spontant kommer upp nu när du frågar mig är:

En motvikt till all den negativa publicitet sexuella minoriteter inklusive hebefiler får i media, ofta på webben och i liknande sammanhang.

En mötesplats där likasinnade människor kan träffas, diskutera och ge varandra råd är absolut nödvändigt.

En informativ sajt både för allmänheten och för hebefiler där man kan ta reda på vad det innebär och inte innebär att vara hebefil, och när man är det. Framförallt för att tala om för den som känner sig ensam att personen definitivt inte är det!

Och sen inte minst symboliskt sett – för att visa samhället på ett liknande sätt som homosexuella har gjort; att vi är många, att vi finns, att vi vill ha acceptans – och att vi aldrig kommer ge upp!

När upptäckte du att du var hebefil? Är det flickor eller pojkar som gäller? Vilka åldrar?

Jag kan inte direkt säga någon speciell ålder, snarare nu med facit i hand att jag har kunnat se en röd tråd igenom min ungdom.

När jag gick på högstadiet attraherades jag av jämnåriga, nu idag attraheras jag av samma ålder även om jag inte är samma lilla fjortonåring som jag var då.

Personligen attraheras jag huvudsakligen av tjejer även om jag ibland även kan attraheras av killar. De åldrar jag mest föredrar är mellan 12-16 år, upp emot 18 år.

Vad tycker du om andra sexuella minoriteter? Pedofiler, nekrofiler, zoofiler t.ex. Vilken ställning och vilka rättigheter har dom i ditt drömsamhälle?

Jag har ett motto jag alltid försöker referera till när en knepig fråga ställs, det lyder:

”Om ingen inblandad kommer till skada fysiskt eller psykiskt, för stunden, eller senare – då bör läggningen eller handlingen i fråga inte vara förbjuden”.

Jag anser inte att någon ska bli diskriminerad eller till och med hatad bara på grund av vilken sexuell preferens man har, oavsett vad det gäller.

Jag har stor förståelse för de som har en så pass tabubelagd läggning som de inte vågar komma ut med – jag vet själv hur det är att stå i en garderob. Jag vill att alla ska ha en chans att komma fram på något sätt, prata och umgås med andra likasinnade, om inte på riktigt – åtminstone på webben.